There! I Said it! Varje dag är inte en dans på rosor, men idag var. Jag verkligen älskar mitt arbete och mina kollegor. När Sten och jag började planera att röra oss söderöver så var planen att vi båda skulle arbeta med något som fick oss att må bra och trivas – och här har jag verkligen slagit jackpot på alla vis. Vad är oddsen för det liksom? Det kan jag skriva trots att jag är ganska slut sedan gårdagen, då hade jag massor med undervisning och sedan föräldramöte på kvällen. En 12h arbetsdag helt enkelt, kan säga att jag var mör i kroppen när jag klev upp imorse, haha! Men gillar man det man gör så kommer energin ändå, det liksom bara blir så.
Jag hade kanske mer tur än skicklighet när jag snubblade in i min bransch, det var aldrig en dröm jag hade som barn eller en plan jag lade upp efter gymnasiet. Det bara blev liksom. Jag läste arkeologi, insåg att det inte var hållbart (jag träffade Sten och ville plötsligt inte åka till sydamerika och gräva), provade några dagar på Studie- och yrkesvägledarprogrammet, gick tillbaka till arkeologin en vecka eller två och snubblade sedan in på biblioteksprogrammet, fick extrajobb som biblioteksassistent efter 13 dagar, dök upp på arbetsplatsen och bara *POW!* - överväldigades av känslan av att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och stannade kvar.
Nu, efter 4 år i yrket och ett par utmärkelser så är ju självförtroendet på topp och jag mår bra på jobbet varje dag. Så om det är någonting jag vill förmedla till alla unga som söker sin väg så är det att det är värt att söka tills man hittar den, jag hade redan läst på universitetet några år innan jag hittade rätt, det gör ingenting om man hittar den när man är 90 år heller (precis som i Coelhos Alkemisten så är det ibland resan som är målet) och man ska alltid vara stolt, men inte nöja sig förrän man passerat trädtoppar, stjärnor och är på väg rakt ut i galaxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar